tisdag 29 mars 2011

NAMN + NAMN = SANT?

Mina föräldrar är skilda och därför heter jag "X" "Y" i efternamn, alltså ett dubbelefternamn vilket jag sjukligt gärna skulle vilja slippa. Av någon anledning har jag börjat tycka att det är otroligt jobbigt med dubbelefternamn och skulle vilja bara heta "Y" eftersom det är min pappas namn och ett engelskt namn - nästan det enda som skvallrar om mitt Australienska arv då jag nog ser så svensk ut som man bara kan. Min pappa har heller inga andra barn så hans sida tar slut med mig och just det Australienska arvet är en stor del av mig som person.

Mr. Fox däremot heter "Z", ett svenskt namn som är nice enough men inget speciellt, ungefär som mitt svenska efternamn "X". Han vill däremot absolut inte släppa det eftersom han tvunget vill heta samma som sin tvillingbror. Han tycker heller inte mitt "Y" är bra eftersom han tycker det känns fånigt att heta ett så engelsk-klingande namn när han inte själv har någon sån koppling.

What to do? Jag vill inte heta dubbelnamn, Mr Fox vill inte heta "Y" och jag vill inte heta "Z" men samtidigt tycker jag att det är otroligt viktigt att vi heter samma, att vi är som ett litet lag och att vi och våra framtida barn alla heter samma..

Argh, vi är så lost i allt det här..

2 kommentarer:

  1. Åh, jag känner igen en del av dina bryderier. Men jag har ju bara funderat på om jag ska behålla min efternamn som mellannamn eller inte.

    Just nu lutar det åt att jag bara kommer heta MLK's efternamn. Hans föräldrar blev så glada över att vi bestämt oss för att ta MLK's (och deras) efternamn när vi gifter oss, eftersom efternamnet betydde mycket för MLK's farfar och MLK är den ende killen bland sina kusiner.

    Mitt namn är ovanligare (bara min släkt heter så) men å andra sidan så känns det som att det efternamnet ändå kommer leva kvar i form av min systers barn osv. Det innehåller ju också ett Ä som jag gärna skulle vilja bli av med. :-)

    Det blev en novell i ämnet. :-)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, himla jobbigt det här alltså! Även fast jag själv inte riktigt förstår det så tycker fästmannens familj att deras namn är superfint också och vill nog gärna att vi heter det - svårt när det är många att pleasea!
    Det där men Ä:et känner jag igen också - jag har det i mitt svenska namn och fästmannens har ett Ö i sitt.. Självklart slipper vi ju det med mitt engelska..

    Haha, känns som det är måånga rundor kvar innan vi är klara med det här!

    Kram

    SvaraRadera