onsdag 19 januari 2011

OM ATT TAPPA SIN FÖRLOVNINGSRING

Min förlovningsring var för stor när jag fick den. Har det varit kallt harjag kunnat skaka av den. Varje dag sedan den 5:e december 2009 har jag tänkt att jag ska gå iväg och förminska den. Varje dag sedan den 5:e december 2009 har jag inte gått iväg och förminskat den.

Igår var jag i Amsterdam på möte, kommer ihåg att jag la märke till att ringen glimrade till ett par gånger under mötet. Någon kommenterar om den. Den sitter absolut på fingret.
På eftermiddagen när jag ska åka hem promenerar jag igenom hela staden bort till tågstationen för att ta flygexpressen. Stannar till på Starbucks, Chai Tea Latte är min stora guilty pleasure. Ska plocka upp plånboken och ser att något inte stämmer.

Ringen sitter inte på fingret.

Puls, puls puls samtidigt som det känns som om hjärtat har slutat slå. Sliter upp allt, går igenom jackan och byxfickor, inser hur många platser jag kan ha tappat den på. Hur omöjligt det kommer vara att hitta den. Vill gråta och samtidigt försöka hålla mig lugn. Vad ska jag säga till Mr Fox? Fan fan fan. Det här kommer jag aldrig förlåta mig själv för.

Helst plötsligt ser jag något som blänker till i botten av sidofacket till väskan jag burit i min vänsterhand. Åh herregud, det är min ring. Kallsvettig och likblek inser jag att den glidit av min kalla hand och med ren och skär tur ramlat ner i sidan på väskan.

Gissa vem som ska gå och förminska sin ring idag?


1 kommentar:

  1. Åh, vilken chock det måste ha varit. Förstår att ditt hjärta slutade slå.

    Men tur i oturen att den var lätthittad. Bums iväg och förminska den nu så du slipper fler obehagliga överraskningar.

    Kram

    SvaraRadera